Att vara stolt över sin ort man kommer ifrån eller verkar för är viktigt. Stolta ambassadörer är bland de viktigaste verktygen för att marknadsföra och sälja in en stad eller region.
Det har varit och är en hel del debatter kring stolthet, vilka städer som har stolta invånare, vilka som inte har det, hur man visar det eller inte visar det.
För mig är stolthet något som finns inom mig som individ. Och jag är en JÄTTESTOLT Luleåbo. Men, hur mäts det? Och VEM värderar min stolthet, om den är stor eller liten, om den är bra eller dålig, rätt eller fel?
Jag tycker inte att stoltheten varken ska mätas eller värderas av andra, det är upp till oss alla att känna det vi känner för en ort, vårt arbete, vår familj eller vad det än må vara.
Någonting som inte alls är stolthet är när det passerat över till självgodhet, oförskämdhet eller att rent av att FÖRHÄVA sig och ibland tom på andras bekostnad.
För mig är det så långt från stolthet man kan komma.
Tyvärr upplever jag det ofta, alltför ofta. Människor som av någon anledning blir rent oförskämda i sin iver att påtala sin orts förträfflighet.
Det hände så sent som idag.
Min mycket kloka och goda väninna brukar säga: Att de som är trygga i sin kunskap och kompetens sällan behöver snacka särskilt högt.
Klokt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar